Salla Vartiainendag besöker vi ett av mina FAVORIT museer i hela världen – Esbo Museum of Modern Art, även känt som EMMA!
Varje gång jag kommit hit har jag blivit imponerad eller överraskad, och det är inte många ställen som lyckas med det! Det är väldigt svårt att hela tiden producera intressanta utställningar. Det brukar alltid vara nån utställning som är lite “mäh” och som inte väcker så mycket känslor eller tankar, men varje gång jag kommit hit har jag blivit berörd på något sätt.
Om museet
Museet ligger i Esbo utanför Helsingfors och närmaste tunnelbanestation är Hagalund. Helsingfors har bara EN tunnelbanelinje, så du behöver inte oroa dig för att gå vilse. Jag kommer hit med tunnelbana och går resten av vägen till museet. Det finns små skyltar längs vägen som visar att du är på rätt spår. Det kanske tar cirka 10 minuter att gå hit från tunnelbanan.
Entréavgiften är för närvarande (år 2025)
♥ 20 euro för vuxna 30-69 år
♥ 10 euro för grupper som är berättigade till reducerad avgift, såsom personer mellan 18-29 år, personer över 70 år, studenter, pensionärer etc.
♥ och så gratis för barn upp till 18 år.
Museet har sina egna samlingar och även tillfälliga utställningar. De roterar konsten i samlingsutställningen så att det varje gång finns något nytt att se, utöver de tillfälliga utställningarna.
Collection Kakkonen
En av utställningarna som finns här denna fina morgon är en glas- och keramikutställning som heter Kakkonen Collection. Utställningen är sprungen ur affärsmannen Kyösti Kakkonens konstsamlingar och fokuserar på finskt glas och keramik. Verken som visas är huvudsakligen från slutet av 1800-talet och fram till idag.
Birger Kaipiainen
Mitt maximalistiska hjärta hoppar över ett slag när jag går in i utställningen och ser denna vägg med verk av Birger Kaipiainen.
Kaipiainen är känd för sina många verk för keramikföretaget Arabia. Jag misstänker starkt att alla finländare över 40 år har minst ett fat eller en kopp från Arabia i sina skåp. Även fast inget av det porslin jag har stött på i mina släktingars köksskåp är lika färgglatt som det här!
Va?… är det Isaac Grünewald på tallriken?
Sen finns det inget mer intressant bland resten av keramiken. Som uppvuxen på 80-talet är jag fortfarande sååå trött på 70-talets fula färger. All den där otympliga keramiken och ryamattorna. Blir typ lite lätt illamående bara jag tänker på dom och allt äckelpäckel som förmodligen gömmer sig inuti fransarna.
Glas som ett magiskt material
Jag älskar glas. Det är ett så magiskt material. Sättet det kan reflektera och sprida ljus, sättet det kan vara helt genomskinligt eller totalt ogenomskinligt. Det kan vara hårt som sten och också oerhört ömtåligt.
Glas är supersvårt att arbeta med. Jag gick ett par glaskurser för några år sen och det var bland det svåraste jag gjort. Man måste verkligen bli sjukt skicklig för att få materialet att göra som man vill. Det räcker med bara lite för mycket värme och glaset rymmer från pipan och ner på golvet. Lite för kallt och det förvandlas till sten och blir helt omöjlig att forma eller påverka.
Jag går runt i det luftiga utställningsrummet. Betongen skapar en lugn känsla och verken är arrangerade på piedestaler, i vitrinskåp och på hyllor på väggen.
Vaser, skulpturer, väggdekorationer. Många av Finlands stora namn finns representerade här.
Jag stannar upp för att titta på Alvar Aaltos ikoniska formblåsta vaser och tänker på hur annorlunda glaset ser ut jämfört med Nanny Stills wave – en skulptur gjorde med tekniken sandgjutning.
Aalto betyder faktiskt våg på finska
Nanny Stills wave
Nanny Still!
Jag har aldrig hört talas om Nanny Still förut, men jag dras till hennes föremål och vaser. Det finns något i hennes visuella språk som berör mig. Och hennes färger känns också väldigt harmoniska.
Nanny Still – en ny favorit
Oiva Toikka överraskar
Det finns också flera verk av Oiva Toikka. Toikka är mest känd för sina glasfåglar, som är helt underbara, men de har funnits med så länge att jag är liiiika trött på dem som på Alvar Aaltos berömda vaser..
Men här överraskar Toikka! Jag menar – vem får ens för sig att göra en piska av glas?
Skulle du vilja få stryk med dessa?
Så varför är han bara känd för fåglarna när han har gjort så många andra roliga verk?
Samtida glas
Det finns också en liten samling av samtida finskt glas.
Dessa kaktusar av Alma Jantunen påminner mig om den svenska glaskonstnären Tillie Burdens kaktusar.
Johannes Rantasalo och en av Alma Jantunens kaktusar
Anti-style som stil
Det är fortfarande väldigt trendigt att göra klumpiga, fula saker utan någon som helst förfining. Den här trenden har pågått åtminstone de senaste 10-15 åren. Jag vet inte om min generation bara är så full av fula saker att vi behöver spy ut dem på något sätt, om vi är överfulla av att vara den första internetuppfostrade generationen eller vad det är för anti-style protest som pågår. För anti-style är fortfarande en stil.
Några av verken, som Jasmin Anoschkins keramiska verk, får mig att undra – bara för att man KAN göra något, borde man?
Jasmin Anoschkin Vino de Menstruation
Johannes Rantasalo, född 1968, har också några verk här som har den där anti-style-auran. Men det är VÄLDIGT svårt att göra så stora föremål i fritt blåst glas, så på samma gång visar de också upp teknisk skicklighet.
Johannes Rantasalos “Love me”
Jag lämnar sen utställningen inspirerad och går till kaféet för att äta lite lunch. I kön tittar jag på glasen och tänker “jag kanske borde gå en glaskurs till?”
xoxo/Salla V